-

Trodde verkligen inte de skulle kännas såhär tungt, trodde ändå att jag skulle ta det rätt okej eftersom de inte funkade som de var. Men varför känns det ändå så fel? Att beslutet var så förbannat fel när man ändå vill så mycket att det ska funka! Är ju faktist så att när en människa håller på att försvinna så börjar man inse hur mycket den faktist betyder för en. Verkar som att de är detta som krävs för att inse vad man egentligen känner och vad man är beredd att offra. 

Nåja, nu ska jag fara och käka och sen träna :)



Vänner är det finaste som går att finna! Pussciao.