Jag skrek på hjälp men ingen hörde mig.

Har gjort många dåliga val i mitt liv, många som fått mig att tänka om och aldrig göra dem valen igen.
Att såra en människa som älskat mig över allt annat är det dåligaste valet jag någonsin gjort i hela mitt liv, och jag vet att jag aldrig kommer göra det misstaget igen. Jag är en sån person som aldrig vill någon illa, även om det kan bli så ändå. Jag tänker aldrig på mig själv i första hand och älskar att se andra människor lyckliga! och det är jag glad över, de är den bästa egenskapen med mig själv. Jag har under en lång tid mått kasst, jag har inte tagit mig ut ur huset och många dagar har jag inte velat leva. Jag har kännt mig misslyckad, fånig och dålig på alla sätt. Men jag är inte misslyckad, och inte dålig heller, det var (är) min ångest som tog över. Jag kan bara säga såhär, jag hade inte levt idag om jag inte hade de människor runt mig som jag hade då. Det finns förstås vissa människor som jag speciellt tänker på, människor som funnits för mig dag och natt och som aldrig lämnat mig för den jag varit. Idag lever jag inte bara för andras skull och jag är så oerhört tacksam för alla som hjälpt mig gå igenom detta. Varför jag skriver om detta är för att jag egentligen bara vill säga:

Älska varandra för dem ni är och lämna aldrig någon för hur den kan bli.
Ställ upp för varandra i alla lägen, och tro på att det kommer bli bättre.
Och det sista, även om en människa gör ett misstag, våga förlåta.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0